Många tycker de första dagarna med LCHF är jobbiga.

De präglas av omställningsbesvär såsom huvudvärk, svettningar, skakningar och rastlöshet eftersom våra kroppar är vana vid kolhydrater. Många ger upp efter någon dag, det är alldeles för ansträngande. Man vet inte vad man ska äta, vad man ska laga. Man är sugen på spaghetti och Snickers hela tiden. Man går suktande förbi läskautomaten, det enda som snurrar är tanken på ett Maxmål, man vill inte välja bort något, man vill leva som vanligt. Stanna i beroendet. Socker är ju en starkare drog än kokain (testat med råttor), det är inte så konstigt att vi tycker det är jobbigt.

Men någonstans på vägen måste man stanna upp och se på sig själv. Sluta leva i självförnekelse. Börja tänka efter. Hur beter jag mig? Hur ser mina matvanor ut? Hur ser jag ut? Hur vill jag se ut?

Vi vet alla att vi har människor runt omkring som älskar oss  oavsett hur vi ser ut eller vad vi gör. Oavsett hur mycket vi ökar i vikt eller oavsett hur mycket vi äter. Men det är inte det det handlar om. Det handlar om att bli nöjd med sig själv och sitt eget liv. Att kunna känna sig tillräcklig. Tillräckligt fin för att träffa någon, tillräckligt smal för att få jobb, tillräckligt med självkänsla för att våga göra saker. Det handlar inte om att få andra att älska en, för det gör de redan.

Men det handlar om att lära sig älska sig själv.

Och att gå ner i vikt kan vara ett steg i ledet mot att göra det. Jag tror allt hänger ihop, insida, utsida, kropp och själ. Hatar vi det vi tittar på får det oss att må dåligt inuti. Åtminstone är det så för mig. När jag var/eller ja, är tjock/större mår jag sämre. Jag tänker hela tiden på vikten, hela tiden på hur andra ser mig, tänker på om min dubbelhaka syns mycket och hur jag ska dölja den. Har alltid stora kläder. Ser till att det inte bullar över någonstans så det syns. Funderar hela tiden vilken drapering som ska dra blickarna från magen, kan inte köpa ljusa kläder för då ser jag större ut. Kan aldrig ha t-shirt eller kortärmad tröja för att mina överarmar är så tjocka, vill inte gå med shorts eller väldigt kort klänning för att mina ben är fläskiga. Skäms när jag ska köpa hamburgare för det känns förnedrande när alla står och tittar på. Säkert bryr de sig inte alls. Säkert ser dem mig som vem som helst, men känslan är densamma ändå.

Och genom att gå ner i vikt, så kan jag släppa mycket utav det jag tänker på hela tiden i dagsläget. Genom att ha en finare kropp har jag en mindre sak att fokusera på och kan tänka på annat som är viktigare. Som jag sagt tidigare, jag gör det här för att må bra. Blir jag smalare mår jag bättre. Både fysiskt och psykiskt. Jag slipper ha ont i fötterna, jag får mindre svullen mage, bättre hy. Jag blir gladare och piggare och roligare att umgås med.

Därför är det inte svårt. Det hade varit svårt om jag inte fått äta vanlig mat. Det hade varit svårt om jag hade endast levt på shakes. Det hade varit svårt om jag var tvungen att vara hungrig. Allt det här hoppar jag över, därför är det lätt. Kan jag, kan du. Lär dig älska dig själv.