Mamma...

... du försvann utan ett ord, det är så mycket jag hade velat fråga, så mycket jag velat säga, så många saker vi kunnat dela... Det är så svårt att förstå att du är borta, även om allt pekar på att du är det så vill och kan jag inte riktigt tro det. Du var den bästa, finaste, mest hjälpsamma mamman någon kunnat önska sig, som jag kunnat önska mig. Jag hoppas att jag, en vacker dag, kan få veta hur du egentligen tänkte, kände, mådde. Älskar dig för alltid, har börjat sakna dig mer och mer.

Jag gråter ihjäl mig av att tänka att jag aldrig kommer få se dig, aldrig kan prata med dig, aldrig kan tänka på dig utan att känna sorg över att du inte finns här mer. Hur ska man leva utan sin mamma? Hur gör man? Var hämtar man all kraft ifrån? På något sätt går det, det bara måste gå. Med tårar, luft, tankar, vatten, sömn och kärlek klarar man allt, på något sätt. Jag vägrar ge upp, vägrar. Det hade du inte velat, det vet jag. Du hade sagt; "Sofia, livet är jobbigt ibland, det finns alltid människor eller saker som tar energi och det är bara att sålla bort dem. Du är så duktig, du är så stark, jag är så stolt över dig. Jag älskar dig och finns här för dig.".

 

Jag vet att du hade sagt det, jag vet att du tänker det. På något vis är det som att du är här med mig hela tiden fast ändå inte. Allt är lite omvänt, väldigt konstigt.

 

Mamma, kom tillbaka. Jag saknar dig så mycket. Godnatt.

 

Hej Sofia. Halkade över din blogg när jag googlade på Burn daytime.

Läste sedan om dödsfallet och jag känner en oerhörd empati med dig just nu. Jag hoppas du känner det i sommarkvällen.
Lyssnar på Anna Ternheims "Black light shines". Den är väldigt vacker.
Kram

Hejsan. Först vill jag säga hur ledsen jag är för att ni förlorat er Fina mamma. Jag förstår inte heller att hon är borta, vi hade så roligt när vi var till Åland. Din mamma hade alltid ett skratt på gång och gärna nåt litet hyss. Jag saknar min fina vän. Vet att hon kikar ner på oss varje gång som solen skiner.
Många kramar till dig och dina syskon.
Lotta

Du kommer få kraft som din mamma ger dig...