Sitter hemma hos min morbror i deras fina västerbottensgård, har busat med mina kusiner, pussat på Erik som kom hit för ett par timmar sen, sjungit låtar, ätit sjukt god grillad korv och fikat toscakaka. Allt hade kunnat vara så bra, det enda som fattas är mamma. Det är såna här stunder saknaden sätter in. När hon kunde delat gitarrspelandet med Matias och skrattat när vi gjorde rörelser till "huvud-axlar-knä-och-tå". Kramat mig, strykt mig på kinden, sagt att hon älskar mig.

 

Det kommer alltid finnas såna här stunder, då mamma borde varit med. Det är bara extra jobbigt när man knappt själv förstått att hon är borta för alltid. Hon kommer aldrig mer igen. Men, jag tror, att bara för att hon inte är här kroppsligt så flyger hon säkert omkring här själsligt. Tittar på oss, skrattar och skickar pussar, kramar och kärlek.

Vissa saker måste man få tro, bara för att det ska vara lite lättare.

 

Mamma, vi tänker på dig, älskar dig och önskar att du vore här med oss. Varje minut går åt till att tänka på dig, ditt fina skratt, din härliga humor, ditt vackra ansikte. Du finns i våra hjärtan för alltid! ♥

 

Mina underbara små hjärtan ♥