Jag tackar för era ord, många som hörde av sig efter förra inlägget. Ibland får jag bara ryck då jag är arg på hela världen, som att det på något sätt skulle kännas bättre om jag har något annat att skylla mitt varierande humör på. I grund och botten är jag nog kanske inte så arg på människor som jag trott mig vara, jag letar nog mer efter en syndabock när jag inte riktigt kan placera känslorna.

 

Livet är upp och ner, känslorna flyger omkring och i lördags skippade jag helt Lulekalaset för att jag var så trött och ledsen. Det kommer vara så ett tag. Vissa dagar känns det helt okej, andra som att man klarar allt, en del som att man verkligen inte ser något ljus. Men det måste få vara så, flodvågor av tårar i skov, men man måste unna sig att vara lycklig ändå. Jag är inte bara min mamma, jag är jag, och livet kommer gå vidare även om det inte känns så vissa stunder.

 

Tänker även på en nära vän som drabbats av cancer, och även en annan person i min omgivning som har det otroligt svårt just nu. All min styrka och kärlek till er ♥

 

Det enda jag funderar på är när allt det hemska ska sluta, för det kommer komma en dag, ett besked, ett dödsfall, som jag inte orkar med. Då kroppen får en overload av all sorg, jag har knappt rum för allt nu. Nej, nu håller vi tummarna för en ljusare framtid med mycket lycka och fina besked. 

 

I övrigt så går livet sin vanliga lunk, den underbara semestern är över men har ju mitt fantastiska jobb att komma tillbaka till så det känns faktiskt inte jobbigt alls. Mycket som händer där, som ni förhoppningsvis får ta del av inom en snar framtid.

 

Nu ska jag njuta av det vackra vädret och min lediga dag, puss på er ♥