Det är konstigt att planera en begravning. Vilken kista? Vilken gravsten? Hur ska det se ut? Vilken musik? Ska man ha röda eller vita handrosor? Vilka får komma på minnesstunden? Fika eller smörgåstårta? Ska man ha ett unikt inslag eller hålla en standardbegravning?

 

Så otroligt många svåra frågor i ett scenario som känns alltmer ofattbart. Det känns som att det är lite mer overkligt för varje dag som går. Lite konstigare, lite skummare. Lite mer förvirrat, lite mer ledsamt. Drömmer drömmar om mamma, både bra och dåliga. Jag börjar på något sätt tappa kontrollen över vissa saker. Glömmer sådant folk sagt, vet inte själv vad jag svarar och tappar bort mig mitt i meningar. Vet varken vad jag ska säga eller vad jag sagt.

 

Vi får låta tiden gå, det blir kanske bättre... någongång...