...är den här bilden på mig, Nina och Eve. Jag tittar på den varje dag och tänker på hur underbart mycket vi hunnit med tillsammans, hur mycket ni betyder för mig och hur ledsen jag är att vi inte träffas oftare. I perioder längtar jag hem till Umeå/Robertsfors otroligt mycket, blir helt sentimental av att tänka på det. Jag vill bara berätta för alla där hemma att jag absolut inte glömt er eller inte vill träffa er, det händer bara så otroligt mycket i mitt liv hela tiden. För det första jobbar jag varannan helg så det blir inte mycket tid över till annat då. När jag väl är ledig är jag oftast uppbokad flera veckor i förväg, och de helger jag inte är uppbokad måste jag samla kraft och energi för att orka med allt annat som också ska hinnas med någonstans - tvätt, städ, jobb, mat & disk - som gör att jag inte hinner med allt annat jag vill göra.

Just nu hör jag hemma i Luleå, jag har en fin lägenhet, en helt fantastisk sambo som jag kan tänka mig att vara med resten av mitt liv, ett bra och roligt jobb som tar mig spikrakt uppåt på karriärsstegen. Trots allt det här är det inte helt omöjligt att jag någongång flyttar hem till Västerbotten igen, det kommer bara inte hända inom de närmsta åren eftersom Erik ska utbilda sig klart till snickare först, men sen får vi se vad framtiden har att erbjuda. Jag längtar efter er, och önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och kombinera det fina livet jag har här med alla underbara människor där hemma. Och, mina fina vänner här i Luleå, ni betyder också massor för mig, glöm inte det.

Men, iallafall, glöm aldrig bort hur mycket jag älskar och saknar er (inte bara Nina och Eve utan ALLA som känner sig träffade). Förlåt för att jag är dålig på att höra av mig och hälsa på, att jag ringer för sällan och knappt skriver ett meddelande. Ni betyder otroligt mycket för mig och kommer alltid göra det. Ville bara få ur mig det.

Puss på er! ♥