Igår bjöd som sagt Erik mig på middag, och sen frågade han om jag vill gå på bio. Mitt svar var:

"Jag hade jättegärna gått på bio, men när jag kommer dit finns det bara en sak jag kan tänka på och det är popcorn. Det är som att det hör ihop och då kommer jag sitta och tänka på popcorn hela filmen. Vi kan gå en annan gång, när det känns bättre."

Helt okej för Erik, såklart, men sen malde det där inom mig mig hela kvällen. Jag hade så gärna gått på bio. Jag hade så gärna fortsatt myset, speciellt när han kämpat för att göra det fint för mig. Jag stoppade mig själv för jag visste hur det skulle kännas. Men det var jobbigt att erkänna det, och det var svårt för mig att förstå varför jag egentligen inte kunde gå på bio, varför jag skulle vara så himla sugen på just popcorn. Jag har ju kommit ur överätning, jag har kommit ur saker som triggar, jag behöver EGENTLIGEN inga popcorn för att filmen ska vara bra, det vet jag. Jag behöver inte popcorn alls. Men jag kände det i mig, att det skulle vara fel att gå på bio utan att äta det.

Av en slump ramlade jag över det här inlägget. Och ni som har problem med överätning, ni borde läsa det. Det var som att pusselbitarna ramlade på plats.

Det viktigaste stycket finns att läsa nedan (direktkopierat från bloggen länkad ovan);

"Sötma triggar hungern! Varför?

När vi blir hungriga ökar aktiviteten i musklerna, pulsen ökar – Nu ska vi ha mat!! När vi börjat äta så blir vi lugnare och taggar ner men socker och mycket kolhydrater håller oss kvar i hungerfasen, bla genom att öka aktiviteten i musklerna. Jaktbeteendet slås inte av! Vi fortsätter att äta mer än vi egentligen behöver.
Men den viktigaste anledningen är att sött är hjärnans valuta! Ju mer socker och kolhydrater vi äter ju mer vill kroppen ha.

Därför blockerar sött mättnad, hjärnan vill att vi ska fortsätta äta!

Något som jag tycker är otroligt intressant är att hjärnans minnescentrum aktiveras vid en dopamindusch. Så substanser som kan göra oss beroende (narkotika, nikotin, alkohol, socker) gör avtryck i vår hjärna. Hjärnan minns! Därför känner vi sug efter belöningen varje gång vi hamnar i en miljö där vi är vana vid att få den! Så vi kan alltså bygga våra egna säkerhetssystem genom att undvika miljöer som vi förknippar med sötsaker, skapa nya minnen och nya avtryck/associationer! Detta är något viktigt, jag märker själv hur jag kan bli sötsugen i vissa situationer (bion) fast jag egentligen inte har ett fysiskt sug (LCHF). Vi som har lite högre dopaminbehov, tror jag kan ha det lite svårare att tygla vårt sug efter socker och kolhydrater."

Där har vi svaret på varför det är så jobbigt att välja rätt. Hjärnan känner igen vilka platser/tillfällen som ger ökat dopamin och formar en därefter. Det spelar ingen roll att jag egentligen inte är sugen alls, hjärnan lurar mig att vara det, den vill ha drogen (sockret, kolhydraterna) och gör allt den kan för att få det. Därför blir det ökat sug, därför hägrar "popcornkänslan" när jag ska gå på bio.

Jag har märkt att det är såhär även i andra situationer, hos mamma exempelvis. Hon lagar den godaste maten i världen (som mammor gör), för det mesta serverat med pasta. Hon ordnar varma mackor, gör parisare, kokar korv med bröd och dukar ibland fram för värsta fredagsmyset med chips, dip, dricka och ostkrokar. Gör godaste mackorna, bakar bästa bullarna. Och det där vet jag, för jag överäter ALLTID när jag kommer dit. Jag kan inte rå för det. Min hjärna vet om vad som komma skall och rättar sig efter det, sätter igång processer i kroppen och triggar mig att äta mer.

Även när jag är på krogen infinner sig den här känslan. Det känns hur konstigt som helst att beställa ett glas vin och inte en öl eller en drink. Som att man svär i kyrkan ungefär.

Varma sommarkvällar vill jag ha glass. På midsommar måste jag äta potatissallad. Hallonsylten ska infinna sig när plättar steks. Ja ni vet, kan dra tusen miljoner exempel. Men jag tror ni get my point.

Det är så skönt att ha en lättläst förklaring som på ett enkelt sätt visar på det här problemen. Det finns ofta mycket att läsa om hur man löser ett problem, men det är sällan man får läsa OM problemet och komma till insikt hur det fungerar rent fysiologiskt, varför det ÄR ett problem i grund och botten.

Det bidrog till mycket reflektion och många nya tankegångar, det tackar vi för.

Hoppas ni har en underbar fredag! Kram på er ♥