Information
Vet att det är en del som läser här, mestadels vänner, familj & släkt så ville ta chansen att skriva lite om begravningen. Vi har varit på begravningsbyrån nu på morgonen och gjort klart det mesta, det viktigaste nu är att träffa prästen och bestämma mer ingående hur programmet kommer se ut men annars är gravsten, annons, begravningsplats, kremering/inte kremering, kista, kläder i kistan osv bestämt. Håller såna saker inom familjen så länge, ha överseende.
Begravningen kommer ske i Robertsfors kyrka fredag 13 juli klockan 11.00 och den kommer vara öppen för allmänheten. Minnesstund med fika kommer infalla efter begravningen och hålls i församlingsgården i kretsen av de närmaste. Det innebär att om du inte får en inbjudan och inte har något släktskap är du tyvärr inte inbjuden till minnesstunden.
Handrosor (de rosor man lägger på kistan) ska gå i vitt eller rött, då utsmyckningen kommer vara i rött och vitt och tillhandahålls av den personen i fråga som kommer. Begravningsannonsen kommer ut i VK och VF på lördag. Inbjudningarna till minnesstunden kommer nästa vecka.
Den allra sista bilden med mig och mamma... och det kommer alltid att vara så. Vi kommer aldrig se henne äldre än såhär...
Behöver jag säga att allt känns helt overkligt och att jag är illamående precis hela tiden? Trots det så går det ändå rätt bra, det är skönt att det mesta av det praktiska är klart och färdigt... Kommer dock kännas hemskt med mammas dödsannons i tidningen, det är som att det blir mer verkligt på något sätt...
Kommentarer
Namn: Utomstående
Hej!
Jag kan inte ens försöka förstå vad du går igenom just nu, hoppas du inte tycker att denna fråga är för dum/opassande/fel
Namn: Utomstående (igen)
for iväg innan jag hunnit skriva klart...men om du känner att det är opassande/jobbigt osv så svara inte..men vad dog din mamma av?
Namn: Sara
vill bara säga att jag tycker ni är så otroligt starka!
minns den dagen min mamma försvann ur mitt liv,
kände mig så ensam å övergiven. pratade varje dag med henne.
när hon blev sjuk så satt jag vid hennes sida,
än idag kan jag höra hur hon tar dom sista andetagen.
hur mitt hjärta stannade med hennes.
hur förtvivlad rädd å ensam jag kände mig.
tusen frågor komme upp... vad händer nu? hur ska jag klara mig utan henne?
begravningen å allt... de är tufft, tänker på er. <3 många kramar!
Svar:
Sofia Koistinen Edlund
Trackback