Ibland slås jag nästan omkull av tanken på vad jag åstadkommit och var jag hamnat i livet, jag tänker tillbaka på saker som varit och inser att de numera bara existerar i en slags glasbubbla, där alla onda tankar, alla sorger och all gråt är inlåst. Det kan inte skada mig längre, jag är för bra för det.

Jag tittar på mitt liv och människorna i det och känner sån extrem tacksamhet, mitt liv är så perfekt och bra att jag inte kan sätta ord på det. Jag vill säga till alla mina underbara vänner, min fina släkt och alla de andra där ute att jag är så enormt glad att ni är med mig i mitt liv när jag mår som allra mest. Tack för att ni finns där, tack för att ni är ni och tack för alla skratt och all glädje ni skänker mig varje dag.

Jag är så stolt över mig själv, jag känner mig stark och vacker och onåbar från allt ont. Jag älskar livet varje dag och ser varje liten solstråle som ett tecken på att livet kommer fortsätta vara såhär. Det är som en dröm jag aldrig vill vakna upp ur. Jag njuter av att leva, jag älskar att vara jag.