Den som inte sett den borde se den för det är annars svårt att referera till det jag skriver om, bara ett litet tips från min sida.

I mina ögon öppnade Kvällsöppet negativt redan från början, genom att få det att framstå som att Cissi Wallin hade blivit sjuk av LCHF (inflammation i bukspottskörteln) redan innan debatten tog fart. Det intressanta är det som Zytomierska pekar på, att Cissi Wallin under de senaste 2-3 månaderna inte alls ätit LCHF, utan istället ätit en annan typ av diet med betydligt mindre fett.

Frågan är då; hur kan man dra slutsatsen att hon blivit sjuk just av kosten? Så vitt jag vet kan människor drabbas av bukspottskörtelinflammation, demens och andra sjukdomar även om man INTE äter LCHF. Likväl som man säkert kan drabbas av det om man äter det. Skillnaden är att det inte är FÖR att man äter det. Det finns ingen (i dagens läge och såvitt jag vet) forskning som skulle peka på det. Man blir sjuk någon gång och på något sätt enligt vilken metod man än äter, men jag är fullt övertygad om att vi blir friskare genom att utesluta kolhydraterna.

Under hela debatten ses motståndarsidan referera till studier som gjorts, studier som vi vanliga människor inte fått ta del av. Finns de ens? Var kan jag läsa dem? Det är de enda frågorna jag ställer till mig själv under programmets gång. Däremot vet jag att Andreas Eenfeldt som driver bloggen Kostdoktorn är väl påläst och har belägg för sina argument, inte bara ett eller två, utan ALLA han refererar till finns upplagda på hans hemsida (läs gärna, det finns hur många som helst).

Vad som också är underhållande i de "pastafrälstas" åsikter är att LCHF ger upphov till så många dåliga sjukdomar, även att vi skulle blir dummare, tröttare och att LCHF bara är en tillfällig lösning för den som vill gå ner i vikt. Enligt en av de gamla tanterna i panelen så har vi en "grundvikt" som vi alltid kommer komma tillbaka till. Vad menar hon? Att jag skulle gå ner 20 kg i vikt och sen om jag fortsatte med LCHF skulle jag gå upp det och väga 100 kg igen? Va? Förklara för mig, jag förstår inte.

Vad som också är intressant är att de verkligen inte vet vad LCHF är. LCHF är GOD, NYTTIG, NATURLIG mat och som Anna Hallén uttryckte det "Hur kan något som är back to basic vara farligt?". De tror på fullaste allvar att man slevar bearnaiseås som soppa, sätter tänderna i en stor älgstek och toppar det hela med några kilo hyvlat smör. De vet ingenting, och att komma utan kunskap till en stooooor debatt utan några konkreta bevis eller belägg för det de debatterar om är jävligt klantigt och korkat. Rent utsagt.

Och när Claude Marcus (som sitter i någon slags styrelse i McDonalds Sverige och är styrelseledamot/ordförande i Svensk Barnmat AB och har stor ekonomisk vinning av att bojkotta LCHF på alla sätt) med hög röst säger att "Det är helt meningslöst att sitta och kasta studier på varandra, ge tittarna något konkret istället!" och i nästa mening drar upp; "Den här studien blablabla...". Det fick mig att skratta. Vilken sorglig människa. Han klarar inte av att LCHF-förespråkarna har rätt, så är det bara. Enligt honom är LCHF en extremkost som han inte rekommenderar till NÅGON (trots att det tom är rekommenderad kosthållning för diabetiker enligt livsmedelsverket, ha!) och att man i princip misshandlar barnen och gör dem en björntjänst genom att äta LCHF hemma.

En till sak som är intressant är att man hela tiden trycker på att LCHF skulle vara farligt på lång sikt, trots att det inte finns en endaste studie som visar på det, tvärtom. Bättre blodsocker, bättre hälsovärden och mindre mediciner är sådant man brukar få läsa om. Såvitt jag vet finns det inga studier som är längre än två år, och de har bara visat på förbättringar än så länge. I aftonbladets chatt kunde man också för några dagar sedan chatta med Claude Marcus och han svarade såhär på sin första fråga (taget från Kostdoktorn):

Någon kan väl säga till mig när de studierna och artiklarna ligger uppe, och även när hemsidan är klar så ska jag kika igenom och se om det är ett lika stort skämt som han själv är. Att inte kunna påvisa en enda studie när det är LCHF han ska chatta om... smart grabb det där.

Det jag kan tycka var klantigt av Zytriomerska var hennes uttalande om "Ja, men typ 90% av världens befolkning vill ju ner i vikt..." vilket gav lågkolhydratssidan klara minuspoäng (även om jag är frälst, betyder ju inte det att alla där hemma är det) och det ingav en stor känsla av oseriositet och okunskap. Att kasta "typ" i en debatt känns aldrig helt rätt.

Sammanfattning:

Jag tyckte debatten var intressant och givande, men jag tycker att de som förespråkar tallriksmodellen för ALLA har helt fel, det kanske fungerar för vissa. Men för sockerberoende, diabetiker, de med mag- och tarmbesvär och många, många fler så är det en otrolig vinning att ta bort kolhydraterna ur kosten. De borde också vara mer öppensinniga och läsa på en extra gång om vad det egentligen innebär. De borde även läsa igenom studierna som Andreas postat på sin hemsida och skaffa sig ett bredare perspektiv.

Även om de nu inte går över till LCHF - so what. De kanske bara får lite mer kött på benen och slipper bli så överkörda av LCHF-förespråkarna nästa gång. De som har full koll på vad de säger är också de som vinner mest förtroende - i det här fallet var det helt klart LCHF-gänget. Stående ovationer till Andreas Eenfeldt och Anna Hallén och en kraftig applåd till Katrin Zytriomerska (hon är bra, men måste behärska sitt humör ibland).

Vad tycker DU? Tycker du jag har rätt? Fel? Skriv gärna.

Igår:

Frukost: Rysk yoghurt med proteinpulver pudrat med kanel

Lunch: Räksallad från Mat&Prat

Middag: Chorizo och Kabanoss med hemmagjord vitlöksdressing och sallad

Idag:

Frukost: Några ostrullar (hade superbråttom)

Lunch: Knappt ingen, fick nästan inte i mig något pga migränen

Middag: Vitlöksostfylld fläskfilé med sallad, bearnaisesås och hemmagjord tzatziki. Gjorde dessutom efterrätt, LCHF-chokladmousse. Mums!

Fick en fråga av min lillasyster om ”Vad är hälsa för mig?” och jag har gått och funderat på det där hela dagen.

På Wikipedia kan man läsa: Hälsa är ett begrepp som kan definieras på många olika sätt. Enligt världshälsoorganisationens (WHO) definition från 1946, som är den mest använda, är hälsa "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande", ("Health is a state of complete physical, mental and social wellbeing and not merely the absence of illness or infirmity")

Den beskrivningen är så uppenbart korrekt men delar inte med sig av djupheten i vad det kan betyda för varje enskild individ.

För mig är hälsa att trivas med livet, att trivas med sig själv och att trivas med omgivningen. Självklart innefattar det andra saker också men det här är det yttersta, det viktigaste.

Om jag är lycklig och glad och sprudlande fylld av energi är jag mer sällan sjuk och krasslig. Vet jag att jag gör bra ifrån mig på jobbet, att allt går runt, att mina kunder är nöjda och att min chefs önskemål är uppfyllda får jag mindre psykisk stress. Och om jag trivs där jag bor och med de människor jag har runt omkring mig får det mig att utnyttja min sociala förmåga och få utbyte därifrån, slippa sitta ensam, slippa mottaga negativ energi, slippa gräva ner mig.

Så ju mer fyllt mitt liv är av glädjeämnen, ju mer självförtroende jag har och ju bättre människor som finns runt omkring mig avgör hur jag mår. De bidrar till mitt välbefinnande, och min hälsa.

LCHF-tips! Ju fetare desto bättre heter det ju i LCHF-ens förlovade land. Det här är ingen mjölkig lättyoghurt utan här pratar vi krämig och len konsistens, lätt syrlig smak och en miljon valmöjligheter till hur man kan använda den.

Inte så fet att man blir äcklad, inte för lätt så man tappar mättnadskänslan. 17 g fett/100 g, 4 g kolhydrater/100 g. Ca 20 :- för 500 g.

Här är mina tre bästa tips:

1. Som den är, som frukostyoghurt. Blanda i lite proteinpulver vanilj, strö över en halv matsked hackade mandlar och pudra med lätt hand över kanel så är du all in! Superdupergott och jättemättande.

2. I shakes (smoothies). Ta 1 dl grädde och 2-3 matskedar youghurt, en skvätt mjölk, lite proteinpulver eller smaksatt fil. Den som vill kan blanda in bär. De som inte äter LCHF kan sockra lätt, men jag tycker inte det behövs. Blanda en halv minut med elvisp eller stavmixer. Krämigt, lent och supergott! Brukar äta en kall korvskiva eller några ostrullar till! Supermums.

3. Istället för turkisk yoghurt. Den turkiska grannprodukten innehåller inte lika mycket fett och man kan därför med fördel byta ut den mot rysk yoghurt.

Som tillexempel i tzatziki:

½ riven och avrunnen gurka (jag brukar pressa den så hårt jag kan så går det snabbare)
1 ½ dl rysk yoghurt
2 mindre vitlöksklyftor eller 1 ½ stor
salt & peppar
citronsaft efter smak

Pressa vitlöken och blanda med gurka och rysk youghurt. Smaka av med salt och peppar samt citronsaft. Rör om, låt stå kallt 20 minuter och njuuuuuuuuuuut!

Har ju bara kört MethodDraine Detox i tre dagar ännu så det är väl för tidigt att uttala sig, men hittills tycker jag den är riktigt bra! Jag har haft lite problem med vallningar... svettningar som pågår under kanske 40 minuters tid sen är allt som vanligt. Gissar att kroppen gör sig av med slaggprodukterna, så det är ju bara ett gott tecken. Även på natten har jag svettats mer än vanligt.

Angående smaken så blir det bara bättre och bättre. Mycket godare nu än första dagen! Det är heller inga problem att få i sig all den där extra vätskan, tror också det är därför jag har mer energi. Kroppen får tillräckligt mycket vatten, jag är väldigt dålig på att dricka annars.

Har fått springa på toa och kissa mer än vanligt och även på andra sätt har det blivit bättre... säkert beror det på både kostbytet och detoxen, men det känns bra.

I övrigt så kommer jag absolut köra klart kuren och jag rekommenderar den verkligen till er andra än så länge iallafall!

Nu ska jag med min sambo och hans familj på Allstar och äta middag, himla lyxigt! Ha en superbra kväll. Kram ♥

Många tycker de första dagarna med LCHF är jobbiga.

De präglas av omställningsbesvär såsom huvudvärk, svettningar, skakningar och rastlöshet eftersom våra kroppar är vana vid kolhydrater. Många ger upp efter någon dag, det är alldeles för ansträngande. Man vet inte vad man ska äta, vad man ska laga. Man är sugen på spaghetti och Snickers hela tiden. Man går suktande förbi läskautomaten, det enda som snurrar är tanken på ett Maxmål, man vill inte välja bort något, man vill leva som vanligt. Stanna i beroendet. Socker är ju en starkare drog än kokain (testat med råttor), det är inte så konstigt att vi tycker det är jobbigt.

Men någonstans på vägen måste man stanna upp och se på sig själv. Sluta leva i självförnekelse. Börja tänka efter. Hur beter jag mig? Hur ser mina matvanor ut? Hur ser jag ut? Hur vill jag se ut?

Vi vet alla att vi har människor runt omkring som älskar oss  oavsett hur vi ser ut eller vad vi gör. Oavsett hur mycket vi ökar i vikt eller oavsett hur mycket vi äter. Men det är inte det det handlar om. Det handlar om att bli nöjd med sig själv och sitt eget liv. Att kunna känna sig tillräcklig. Tillräckligt fin för att träffa någon, tillräckligt smal för att få jobb, tillräckligt med självkänsla för att våga göra saker. Det handlar inte om att få andra att älska en, för det gör de redan.

Men det handlar om att lära sig älska sig själv.

Och att gå ner i vikt kan vara ett steg i ledet mot att göra det. Jag tror allt hänger ihop, insida, utsida, kropp och själ. Hatar vi det vi tittar på får det oss att må dåligt inuti. Åtminstone är det så för mig. När jag var/eller ja, är tjock/större mår jag sämre. Jag tänker hela tiden på vikten, hela tiden på hur andra ser mig, tänker på om min dubbelhaka syns mycket och hur jag ska dölja den. Har alltid stora kläder. Ser till att det inte bullar över någonstans så det syns. Funderar hela tiden vilken drapering som ska dra blickarna från magen, kan inte köpa ljusa kläder för då ser jag större ut. Kan aldrig ha t-shirt eller kortärmad tröja för att mina överarmar är så tjocka, vill inte gå med shorts eller väldigt kort klänning för att mina ben är fläskiga. Skäms när jag ska köpa hamburgare för det känns förnedrande när alla står och tittar på. Säkert bryr de sig inte alls. Säkert ser dem mig som vem som helst, men känslan är densamma ändå.

Och genom att gå ner i vikt, så kan jag släppa mycket utav det jag tänker på hela tiden i dagsläget. Genom att ha en finare kropp har jag en mindre sak att fokusera på och kan tänka på annat som är viktigare. Som jag sagt tidigare, jag gör det här för att må bra. Blir jag smalare mår jag bättre. Både fysiskt och psykiskt. Jag slipper ha ont i fötterna, jag får mindre svullen mage, bättre hy. Jag blir gladare och piggare och roligare att umgås med.

Därför är det inte svårt. Det hade varit svårt om jag inte fått äta vanlig mat. Det hade varit svårt om jag hade endast levt på shakes. Det hade varit svårt om jag var tvungen att vara hungrig. Allt det här hoppar jag över, därför är det lätt. Kan jag, kan du. Lär dig älska dig själv.

Nu när jag ändå är inne på hela den här "förändra-din-livsstil-må-bättre-bli-bättre-prova-nya-saker-grejen" tog jag äntligen tummen ur och beställde lite kosttillskott i olika former.

Har länge tänkt prova just D-vitamin eftersom jag läst en mycket välskriven och informativ artikel här, så då slank det med lite andra saker också när jag lix var på det humöret.

1. Burn X4, ett (som jag förstått det) relativt nytt kosttillskott på marknaden som ska vara ännu bättre än sin lillasyster/bror Burn X3. Ökar förbränningen, minskar aptit och sötsug, upprätthåller fettmetabolismen och är även prestationshöjande (bra, eftersom jag ska dra igång med träningen!). Tre kapslar/dag i 40 dagar.

2. Vitamin D (Self Omninutrition). Högkoncentrerad D-vitamintablett som ökar upptaget av kalcium och ger ett friskt skelett. Hjälper också till vid inflammatoriska besvär. D-vitaminbrist spås ge upphov till depressioner och trötthet och det var främst därför jag tänkte prova dem, för att se om jag blir piggare :) 1-2 kapslar/dag så länge man vill.

3. Micro Whey Active (Self Omninutrition) med jordgubbssmak. Proteinpulver främst framtaget för träning och muskelbyggande, jag använder dem dock som tillsats i mina shakes jag gör ibland på morgonen. Har choklad och vanilj hemma men ville ha en fruktigare smak. 4g kolhydrater/100g, och man använder inte ens 100g i en shake. De andra är supersmarriga så jag längtar efter den här! Blandar med grädde och rysk eller turkisk youghurt.

4. Zink Caps (WNT) är viktigt vid bildandet av benvävnad, protein, sårläkning och insulin, bevarar också minnet (kan vara bra för mig ;)). Kan också motverka dålig andedräkt då det binder svavelgaser. 1 kapsel/dag så länge man vill.


Självklart får ni följa med mig sen när jag börjar med allt!
Nu ska jag dra upp finaste sambon från soffan och förflytta honom till sängen, godnatt! ♥

 

I samband med min nya livsstil kommer jag dricka en 20-dagars detox-kur som hjälper till att rena kroppen och driva ut slaggprodukter. Jag har aldrig gjort något sådant tidigare, så det ska bli väldigt spännande att prova på och se om det blir någon skillnad.

På salongen där jag jobbar har vi tagit in ett märke som heter MethodDraine, som har både detoxkurer och viktminskningsprodukter. Hos oss kommer det (kanske) finnas en snabbare 7-dagarskur och en lite längre 20-dagarskur med detox, men vi har inga utav deras viktminskningsprodukter. Produkten säljs inte hos oss ännu, utan ska provas av de anställda innan vi bestämmer om vi ska sälja dem eller inte. Priset ligger runt 179:- för en 7-dagarskur och 229:- för en 20-dagarskur.

Kolhydratsvärdet i produkten är 66,2 g/100ml, men eftersom man dricker 12 ml/dag får man bara i sig ca 7,5g kolhydrater under ett dygn, och håller man nere kolhydraterna i övrigt resten av tiden så är det inget som bör påverka ketosen/viktnedgången. Mitt dagliga intag brukar ligga på ca 20g kolhydrater/dag.

Varför gör man en detox?

Kroppen, eller levern främst, har svårt att hantera alla skadliga ämnen vi får i oss, genom tillexempel miljöförorening, osund kosthållning, alkoholintag och kaffedrickning. Genom att göra en detox får kroppen en extra skjuts genom de många örterna och kan lättare ta hand om slaggprodukterna som finns i systemet. Det är helt enkelt en utrensande kur som gör att vi blir friskare, piggare och gladare.

När kan man göra en detox?

En detox kan göras när som helst. Om man känner sig trött eller sliten, slutat röka eller om man kommit igång med en ny livsstil kan det vara skönt att göra en kur. Eftersom det är utdrivande rekommenderas det inte när man är gravid.

Ingredienser:

Koncentrerat örtextrakt från: Grönt te, björklöv, blåstång, fänkål, kardborrerot, kronärtskocksblad, maskrosrot, styvmorsviolsblomma och älgört.
Juicebas: Äppeljuice, tapiokasirap, agavesirap, fläderjuice

Smak:

Det finns i flera olika smaker, jag använder mig av Persika/Citron och det smakar lite som utspädd saft utan socker. Inte gott, inte äckligt. Någonstans mittemellan.

Om ni vill veta mer är det bara att slänga in en kommentar, kommer uppdatera sporadiskt om hur det går och hur jag mår också.

Kram vänner! ♥

Vad är LCHF?

LCHF innebär olika saker från person till person, men själva förkortningen står för Low Carb High Fat.

Vad är LCHF för mig?

För mig har det varit att ta bort så mycket kolhydrater som möjligt från kosten (pasta, ris, socker, bröd, mjöl, potatis, underjordsgrönsaker, frukt och vissa bär) och fyllt på med lite extra fett om det har behövts.

För mig handlar det om att göra rätt för att må bra, för då vet jag att vikten kommer peka neråt med en gång. Det där med att lära sig känna efter kommer efter någon vecka.

När jag äter kolhydrater känner jag mig hungrig hela tiden = jag äter hela tiden. Mitt blodsocker hoppar upp och ner och i min hjärna startar en reaktion som säger ”Jag vill ha energi!” direkt jag hamnar i botten av blodsockerkurvan. Då fyller jag direkt på med det som finns tillgängligt, saft, kakor, mat, frukt, godis etc. Det slår aldrig fel. Till en början kan jag kontrollera det, men efter några veckor har jag stupat utför och hamnat på botten och det är då det är riktigt illa.

Jag kan gömma godis (eller papper efter godiset), äta chips när jag vet att ingen ser och vräka i mig hur mycket spaghetti som helst om jag vet att ingen kommer märka det. Jag kan inte ta bara en kaka, jag måste äta av allt. Finns det chips med dip vill jag äta tills skålen är tom. Finns det god mat på bordet skulle jag kunna äta tills jag spyr.

Sådär är jag, det är beroende och beteendestörning i ett.

Med LCHF kommer man snabbt in i att INTE höja blodsockret och då blir man inte hungrig förrän man är riktigt hungrig och behöver mat. Det är det som gör det så bra, och jag tror det främst är därför det funkar för mig. Jag får en sällan skådad medvetenhet om vad jag äter och stoppar i mig. Jag tänker efter en extra gång, jag ser över vad som finns på min tallrik egentligen och jag äter tills jag blir mätt och inte mer än så. Jag är oftast inte sugen på mer heller. Småätandet slutar när man börjar med LCHF, mycket för att det inte finns så mycket att småäta av och jag blir äcklad av att stoppa i mig åtta ostskivor om jag är mätt efter frukost. Hade det handlat om åtta småkakor hade det inte varit några problem, de hade åkt ner direkt. Det är konstigt det där, vad droger gör med en.

LCHF för mig är att:

äta mer grönsaker och kött

ersätta socker och andra kolhydrater med mer fett

inte behöva gå hungrig

äta naturlig, icke processerad mat

hålla en jämn blodsockernivå

bli piggare och gladare (i enlighet med punkten ovan)

få en bättre och mer välfungerande mage (överkänslig mot mjöl)

hålla mitt sockerberoende under kontroll

kunna känna efter hur kroppen mår och hur mycket jag behöver äta

äta när jag är hungrig och inte när jag kan/har lust

inte behöva anstränga mig eller göra en stor sak av att ”banta”, vikten pekar neråt ändå, så länge jag gör rätt

slippa huvudvärk från sockerabstinens

kunna sova bättre

Livsmedel jag äter:

Kött, fisk, skaldjur, ägg, fett, feta såser, ovanjordsgrönsaker, mejeriprodukter (man får se upp lite här dock, mycket mjölksocker i vissa saker)

Livsmedel jag avstår helt ifrån:

Socker, stärkelserik mat (typ pasta, potatis), margarin eller andra lightprodukter och frukt samt jordgubbar

Ibland:

En bit mörk choklad eller LCHF-chokladmousse, möjligtvis lite morötter eller andra rotfrukter (dock väldigt sällan, aldrig hemma). Nötter, blåbär och hallon.

Saker jag dricker:

Vatten, kolsyrat vatten, te och kaffe. Coke Zero om jag känner att det söta inte triggas (inga kolhydrater eller kalorier, det här är enda lightprodukten som är accepterad av mig). Vin ibland, men bara vid fest.

Slutsats:

För mig handlar LCHF om att äta god, bra, hemmalagad (så gott det går) mat, som jag håller mig mätt på och mår bra av. Det handlar om att inte höja blodsockret, att inte trigga sötsuget, att inte underhålla beroendet. LCHF för mig är också att magen börjar fungera bättre, eftersom den blir upp-och-nervänd (går inte in närmare på detaljer...) och uppblåst av mjöl.

LCHF för mig handlar inte om att äta bearnaisesås och biff till varje måltid, det handlar inte om att äta smör med sked och det handlar inte om att jag tror att det är den enda rätta vägen för alla.

Men jag vet att det är rätt för mig, för det är mat på mina villkor.

Frukost: Stekt ägg och bacon

Lunch: Fajitakryddad kyckling med sallad och creme fraiche

Middag: Sjömansbiff i vitlökssås

För ett och ett halvt år sen började jag med LCHF, något som förändrade mitt liv radikalt. Jag säger inte att det här passar alla, men det funkar för mig.

Under 2008-2009 hade jag det riktigt tungt. Jobbigt hemma, jobbigt i skolan, många närstående gick bort och jag var på lika många begravningar under ett år som vissa är under tio år. Jag har alltid varit högpresterande i skolan och under den här tiden blev det riktigt tungt att hinna med allt, hinna med sig själv, hinna med sorgen, hinna med projektarbetet, hinna med pressen från andra, hinna med att umgås, festa och vara, hinna med livet överhuvudtaget.

För att få mer energi åt jag. Konstant och hela tiden. Tre mackor till frukost och ett stort glas oboy, en godispåse eller Twix/Daim på förmiddagen, massor med mat till lunch (ofta Max eller liknande för att skolmaten var så dålig). Mackor efter skolan, sen två enorma portioner middag, ofta kakor till efterrätt. Kvällsfika, chips eller godis på kvällarna.

Såhär såg mina dagar ofta ut. Jag märkte att jag gick upp i vikt. Min hud brast, mina bröst blev enorma och min övriga kropp likaså. Men när jag väl hade börjat kunde jag inte sluta, jag tänkte att ”Nu har ju magen ändå bristningar till hälften, vad gör det om resten också spricker?”. Och sådär fortsatte det. Jag kunde inte ha några kläder, hatade att gå på stan.

Sista gången jag vägde mig var påsken 2010. Då stod vågen på 91,5 kg.
När jag ser på mina balbilder (juni 2010) kan jag inte förstå hur jag kunde låta det gå så långt. Jag gick upp 20 kg under den här perioden. På bara ett år hade jag lastat på min kropp tjugo extra mjölkpaket. Det är en tung last att bära.

Sommaren 2010 flyttade jag till Luleå, själv. Under de första månaderna åt jag för att jag var ensam. För att slippa tänka på ensamheten, typ. Gick upp ytterliga ca 5-7 kg under tre månader, vägde mig som sagt inte men man märker på kläder och genom att se på sin kropp. Jag kunde trycka tre chipspåsar med dip i veckan. Lätt! Om det fanns kvar något i chipspåsen och blev äcklad (man blir lätt det efter nästan en hel chipspåse på typ 20 minuter), spolade jag vatten i dem innan jag kastade bort dem för att jag inte skulle plocka upp dem ur sopkorgen och äta nästa dag. Så sjukt var det. Jag vägde nog nästan 100 kg.
Vändningen kom när jag var på kalas i början av september 2010. Det fanns otaliga sorters kakor, bullar och cupcakes, flera olika sorters cheesecake och tårta. Jag åt av ALLT. Verkligen ALLT. När jag kom hem den kvällen ville jag spy, jag mådde fruktansvärt dåligt och grät, kroppen skakade av allt socker och magen var som en enda stor klump.

Vid det tillfället klev jag ur mitt skal och insåg vad jag låtit min kropp gå igenom. Jag såg mig själv utifrån. Jag var äcklad över vad jag gjort med mig själv. Och det fanns ingen annan att skylla på. Det var ingen som tvingade mig att äta, utan allt man stoppar i munnen åker in av egen fri vilja.

Det var då jag bestämde mig att nu får det vara nog. Konstant trötthet, överkonsumtion av mat och godis, grinighet, nedstämdhet och alltid ont i kroppen. Det var dags att byta ut det mot något annat. Jag bestämde mig från en dag till en annan, min dåvarande svägerska hade gått ner över 20 kg med LCHF och jag tänkte att kan hon, då kan jag också! Jag slutade tvärt med allt som hade med kolhydrater att göra. Det enda jag hade kvar i mitt liv i starkt kolhydratsform var ketchup ibland, eftersom ketchup var den smaksättare jag levde för.
Det var inte ens jobbigt, inte när man hade kommit till det stadiet att det inte fanns någon annan utväg. Det var det bästa som hänt mig. Visst, jag hade kvar beroendet till sockret och maten och gick med huvudvärk och skakningar i kroppen hela första veckan. Men jag hade inte en tanke på att fuska eller falla tillbaka, och jag visste ju att det var så kroppen reagerade. Det var som att avgiftas. Jag svettades floder. Men sen gick det över och piggheten kom som ett brev på posten. För varje dag blev jag piggare och piggare och hösten, som alla andra år varit den värsta perioden för mig, var då jag var gladare och piggare och mer energisk än någonsin!

Mitt mål var inte att gå ner i vikt egentligen. Mitt mål var att må bra. Därför vägde jag mig inte före och efter, utan jag såg på kroppen vad som hände istället. Jag kände efter. Jag jämförde mig själv med hur jag vägt och sett ut tidigare perioder i livet och kunde därefter säkerställa att jag gick ner och ungefär hur mycket. På mindre än tre månader tappade jag ungefär 15 kg. Mitt första mål var att äta LCHF tills pappa kom hem från Afghanistan (slutet av november 2010) och jag skulle åka och hälsa på honom hemma i Västerbotten. Jag ville att han skulle se hur fin jag var och hur bra jag mådde.

Det var efter det jag började återinföra kolhydrater i kosten då och då, men jag åt ändå LCHF. Jag var ”periodare” och åt LCHF 95% av tiden och ”vanlig mat” 5% av tiden. Godis eller chips NÅGON GÅNG, men väldigt, väldigt sällan. Detta var från början av december 2010-mitten av mars 2011.

Gick fortfarande ner litegrann, men inte alls lika mycket. Innan jag fyllde 20 år åt jag strikt LCHF i 5 veckor och gick ner ytterligare ca 5 kg. Jag bakade över 400 kakor och bullar och åt inte en enda under den här tiden.
Efter mitt 20-års kalas började jag om på nytt med 95% LCHF och 5% vanlig mat, men det här med vanlig mat eskalerade mer och mer och under vissa perioder åt jag inte ens LCHF. Det var ungefär här jag började gå upp i vikt igen. Innan vi åkte till Bulgarien i september 2011 gjorde jag ett ryck igen, men det var bara i ungefär två veckor. Jag tänkte att när jag kommer hem igen så ska jag ta tag i det på riktigt.

När vi kom hem hade hösten kommit och tröttheten var ett faktum. För att klara av de mörka morgnarna åt jag kolhydratrik frukost följt av kakor på jobbet, följt av Max till lunch och sen spaghetti och köttfärssås till middag (endast exempel, men på ett ungefär). Jag hamnade i en ond cirkel IGEN där sockret var min drog. Från september har jag nog gått upp 10 kg, jag ska köpa en våg senare idag och se vad jag väger men det är hemligt för åskådarna/läsarna/familjen/min sambo tills jag känner mig mogen nog att berätta det.

Sen i september har jag inte lyckats upprätthålla LCHF mer än några dagar i taget, och att misslyckas gång på gång gör en frustrerad när man vet att man kan lyckas. Men nu är jag sporrad, taggad och peppad på att köra igång mitt nya liv och mitt första delmål är 11 maj, det datum vi åker till London. Jag vill kunna shoppa vad jag vill och kunna prova kläder utan ångest.

Följ gärna med på min resa och häng på om du vill det!  Bilder kommer dyka upp eftersom, och även en viktkurva så småningom.

Puss och kram på er!
/ Sofia

 

Jag är så jävla dålig... Det ser ut som brunt snor mer än något annat och blev så gelélikt att det inte ens går att spola ner i avloppet, hahaha. Helt sjukt. Kan nog bli bra bara jag lär mig mängda... här använde jag ca 1/2 msk till 1/2 liter sås vilket var ALLDELES för mycket. Disgusting!



Det ser så sjukt äckligt ut...

Med LCHF tyckte jag det från början var bökigt med frukost... Man får inte äta bröd, inte gröt, inte sötad youghurt, inte flingor, inget av det man är van att äta. Men till slut kommer man in i det och nu saknar jag inte "vanlig" frukost alls. På bilden nedan stekt ägg, bacon och blåbär/hallonfil (med lite kolhydrat) blandat med turkisk youghurt. Mums!




Ha en fin dag bästaste! Puss!

Detta var bland det godaste jag ätit på länge... helt fantastiskt, fisken bara ramlade sönder i munnen och alla smaker kompletterade varann så himla bra. Blomkålsmos är bland det bästa jag ätit faktiskt! Serverade med skivad citron och drack bubbelvatten till. MUMS!

Som jag inte hann publicera tidigare! Recept i inlägget nedan! Serverade med en supergod sallad, lite salladskrydda och en oopsie med vitlöksost.

Superenkel och magiskt god LCHF-chokladmousse! Publicerar receptet senare ikväll :)

Det blev en lite omvänd vecka, börjar med söndag och slutar med lördag... haha men ni förstår grundprincipen. Frågetecknena är pga att jag ska på en dagsresa med jobbet, vet inte riktigt hur det kommer se ut, men något i LCHF-väg kommer jag naturligtvis äta. Ser inte matsedeln underbar ut? Mer LCHF åt folket!